Åtagande eller ”commitment” är ett av det värdeord som jag upplever sjunkit i värde, vantolkas eller känns bra att säga men inte att göra.
Så vad är problemet med det?
Jo, massor faktiskt!
I en värld utan åtagande saknas ansvar och utan ansvar finns inget behov av analys och konsekvensanalys och utan det finns ingen utveckling och då blir allt ett stort makabert lotteri- som med våra nuvarande elpriser.
Åtagande eller bristen på det är återkommande i väldigt mycket och just nu känns det i våra privatliv med stigande räntor, skenande elpriser, skyhög inflation osv men också på andra sätt- kroppsvikten fortsätter att stiga över hela världen, psykisk ohälsa ökar, sjuktalen går upp och det allmänna hälsotillståndet degenererar trots att allt borde vara bättre?!
På ett lite närmre plan ser jag hur många har problem att hålla sig till sin träningsplan, att äta enligt ett på förhand bestämt mönster, att orka arbeta igenom motgångar istället för att sluta med mera.
Jag har nästan helt slutat jobba med folks mat och kosthållning eftersom det till 99% är huvudet som behöver hjälp, inte att man får en genomarbetad plan för vad och hur mycket man ska äta. Jag tänkte under tiden jag utbildade mig inom kost att det handlade om att hitta en bra och fungerande kombination av protein/fett/kolhydrater för varje individ som gav de resultat det var ute efter samt lite strategier runt när det blir jobbigt som tex alternativ till efterrätt, snacks, måltidsfrekvens etc.
FEL!
Det handlar väldigt mycket mer om försöka hitta strategier för att få folk att följa programmet till 70-80% i mer än fem dagar. Dvs jag borde utbildat mig till beteendevetare snarare än att förstå hur citronsyrecykeln och energisystemen fungerar.
Träning är ”lättare” (och dessutom väldigt mycket roligare) att jobba med, dels är det inte lika många aktiva beslut som behöver tas varje vecka och det är lite enklare för individen att planera sin tid runtomkring det. Men som jag skrivit i tidigare artiklar så hamnar man alltför ofta i diskussioner och frågeställningar om att det ska vara ”roligt” snarare än om vilka resultat det ska ge. Långsiktig planering blir något för ”eliten” istället för att se på det som investering i sig själv och sin egna framtid.
MAT®️ blir likadant, fixa mig på en, två, tre behandlingar! Om jag inte blir bättre direkt så hoppar jag på något annat och testar. Och så fortsätter det. Man börjar och slutar träna gång på gång utan att skapa någon fysisk förändring alls. Man går upp i vikt och så går man ner i vikt men totalen över tid är upp hela tiden. Man går i sönder, lagas men fixar inte problemet, går i sönder igen osv.
Så kosthållning, träning och MAT®️(eller annan behandling för funktion- sjukgymnastik, naprapat osv) blir något man gör över en viss period dvs något som har en början och ett slut.
Vi behöver komma ifrån det här med att om det finns en början och ett slut!
Det spelar ingen roll vad det är du pysslar med vill du blir riktigt bra på det måste du hela tiden utvecklas genom att sammanväva ny och gammal kunskap, nya insikter med erfarenhet. Till exempel:
Du ändrar hur du äter för att du vill gå ner 5kg i vikt, är det slut när du gått ner 5kg?
Nej, det är bara slutet på början! Ditt sätt att äta på var ju det som ledde till din extra 5kg.
Du läser på universitetet till läkare och efter många år tar du examen, är du klar då?
Nej, det knappt slutet på början ens, det knappt början på början! Du har AT/ST osv plus att du hela tiden genom hela din karriär behöver ny kunskap för att följa utvecklingen, du behöver revidera gammal kunskap som kanske inte är aktuell längre, du behöver vara nyfiken och aktivt söka ny information för att bli en bättre problemlösare OCH det borde gälla ALLA yrke som har effekt på eller ansvar för andra människor. Jag vill inte ha 1994 års sjukgymnastik för det var då du gick din utbildning. Jag vill att du fortsätter läsa, leta, utvecklas och utmanar dig i din roll som sjukgymnast, tränare, lärare, läkare, hockeyspelare, sjuksköterska, politiker osv.
Du bestämmer dig för att börja träna och efter år av slit så bänkpressar du äntligen dina 110kg, är du klar då?
Nej, du kan lyfta 115kg också och 120kg osv och det är utveckling.
För när är man tillräckligt stark? Tja från 40års ålder tappar vi i snitt 10% av vår fysiska prestation för varje decennnium som går- se till att bromsa det och ffa bromsa det från en hög nivå.
Måste allt vara svårt och jobbigt och kräva ett jättengagemang- Nej det behöver det inte men jobbet måste göras och ju bättre och effektivare du gör det desto bättre blir resultatet. Tänk så här- mitt i din viktnedgång med minus i energintag så är det inte så jävla roligt MEN det är ju INTE status quo, status quo är ju den energibalans du ska ha när du väger som du vill och det ser inte alls ut som när du är ligger på underskott. Och det är ju där det blir intressant, hur kan jag leva mitt liv på det mesta/bästa sättet givet de här parametrarna som jag själv ställt upp (en 5kg lättare, läkarstudent som bänkar 110kg)- det är utveckling! Till skillnad från att sluta när man gått ner sina 5kg för att börja äta på det sättet som ledde till +5kg från första början.
Sammfattningsvis:
Så du har ont i din rygg, du kommer hit och får MAT®️ behandling 4 gånger och det känns bättre och du går hem glad i hågen och fortsätter ditt liv som innan, tills du får ont i ryggen igen, eller nacken eller knäet osv. Gör samma resa igen fast den här gången tar det 10 behandlingar och så fortsätter vi så. Istället för att göra ett åtagande:
MAT®️ för att hitta och behandla orsaken
Specifika övningar för att stärka de svaga länkarna
Börja lyfta för att stärka hela kedjan.
Koll med jämna mellanrum med MAT®️ för att se att allt funkar som det ska och eventuelle fixa till små problem innan de blir stora problem.
Bli ruskigt stark och då också tåligare.
Livet blir enklare och framförallt på ålderns höst… lite som att pensionsspara…
Allt som är värt något kräver arbete och åtagande!