Ja till en viss del är den linjär, alltså att det blir bättre och bättre hela tiden men det tar slut.
Vad händer sedan? Du har jobbat under några år med din träning och tills sist spränger du 200 kilos vallen i marklyft! Lyckan är total under en stund, äntligen efter massor med slit så får man vara med i 200-klubben, sen kommer ny vecka och det är träning igen…varför???
För att testa 202,5kg?
Eller vad händer nu?
Det är här det kan bli lite svårt att ta in vad som nu ska driva träningen. PR (personligt rekord) är ändå det som driver allt ihop framåt.
Tja man kan ju alltid försöka dra 220…eller? Känns det motiverade? Ibland och ibland inte!
Livstids bästa, beroende på när man slår dessa i livet och hur man tränar tenderar att vara svåra att slå eftersom de var ytterst svåra att nå till att börja med. Tränar man styrkelyft för att tävla så ger det sig lite av sig självt (ingen fotbollspelare slutar lira när han/hon till sist fått sitt drömkontrakt). Men om man är som jag och de flesta som jag tränar så tenderar luften gå ur en när man spränger sin egna drömgräns.
Men det finns många PR att slå och en del är tuffare än andra men alla har det gemensamt att det är positiva och oklanderliga bevis för att träningen går fram. Dels har man olika lyft som man är olika bra på, så när du dragit ditt magiska marklyft kanske det är dags att lägga lite extra tid på pressen och ha marklyften lite på ”backburner”. Dels har vi olika PR som volym PR- vad är det tyngsta du exempelvis har böjt 5varvx5lyft eller tyngsta du bänkpressat i 5×3 och dels har vi RM (repmax) dvs tyngsta 1:an tyngsta 3:an, tyngsta 5:an. Vi har säsongs PR, livstids PR, års PR. Och börja man titta sig omkring på de som befinner sig på toppen, så pendlar deras resultat lite upp och lite ner i varje säsong OCH från säsong till säsong.
Sällan man över tid eller över säsong ser någon kasta väldigt mycket längre för varje tävling jämfört med deras bästa resultat eller springa, hoppa, lyfta osv. På bilden är det Michael Johnsons årsbästa tider på 400m från år 1992-2000, han gör sin snabbaste tid 1999 och sin näst bästa 1995 (?!) att han gör under 44 sekunder 9 säsonger på raken det är otroligt imponerande men resultaten är inte linjära. Och i de flesta fall ser det ut så- säsongs PR, livstids PR och års PR.
Invändningen här skulle kunna vara att vi vanliga kanske inte ska jämföra oss med eliten och nej där är såklart en poäng i det men Mr Johnson ska inte hämta på dagis, jobbar inte övertid, har inte skolsnuviga barn, gräsklippning, mathandling, målning, matlagning osv. Allt spelar in och allt spelar roll så om inte någon med genetisk perfektion och all träning och hjälp i världen kan ha en linjär framgång över ett decennium så är det kanske rimligt att inte förvänta sig att jag eller du har det heller.
Så ha tålamod, man får tillbaka vad man stoppar in om det är kvalitet man stoppar in i form av bra sömn, bra mat, tillräcklig vila, bra teknik, bra programmering osv. Fira dina framgångar, ALLA dina framgångar. Om 120kg är det tyngsta du någonsin bänkpressat och du har just bänkpressat 115kg det här året så är det årsbästa och det ska fan firas.
Tappa inte sugen för att det inte varit ditt bästa träningsår hittills utan var glad för att du kan gå framåt från där du är nu. Tjura inte för att du gått sönder och måste organisera om och göra några omtag i träningen- var glad för att ditt enbensmarklyft har gått upp från 35kg till 70kg. Och så fortsätter träningen och en dag så står man där med 210kg i marklyft och har just satt nytt livstids PR. Det är ett maraton, inte en sprint!
Ingen är alltid ”världsrekordbra”- inte dem och inte du men ingen har blivit ledsen för ett OS guld även om det bara var årsbästa. Fortsätt gnugga och fira dina framgångar!