I samband med att mina fina hemsida går ”lajv” (otroligt mycket tack till den gränslöst talangfulla Sebastian Wijk) och sedermera kommer samla upp mina tankar och idéer om träning, så funderade jag runt min 4åring som precis börjat lira hockey. Om man ponerar (en pappa måste få drömma lite) att det skulle bli en något längre hockeyresa snarare än att vi packar ihop efter en säsong i skridskoskola, vad kan jag som fystränare göra framåt för min pojke? Där jag är nu tänker jag att det är viktigt att han får köra olika idrotter sk ”sampling” för att inte fastna i repetitiva mönster och att få en så bred utveckling som möjligt samt hålla intresset uppe och att vi gör det så länge det faktiskt är möjligt. Fick man sedan önska fritt skulle jag önska att han fick lite blodad tand vad det gäller styrke- och tyngdlyftning. Varför?
En enkel och bra förklaring som jag fick av en det främsta tränarna jag vet, Anders Lindsjö, lyder- frivändning är ju en hel olympisk gren! Med det menas att olympiska lyft är ett sätt att sampla samtidigt som man avsevärt förbättrar styrka och explosivitet bland mycket annat, alltså väldigt överförbart på ex ishockey, fotboll, handboll, innebandy, gymnastik osv. Så redan som ganska liten (beroende på mognadsgrad) kan min pojke som 7, 8åring sakta men säker börja leka med tekniken runt benböj, marklyft, pressar, ryck och frivändningar för att när det behärskas kunna gå på lite tyngre vikter. Det blir då en gradvis stegring av träningstolerans som sannolikt och förhoppningsvis kommer honom tillgodo när han eventuellt börjar på ett idrottsgymnasium och träningsbelastningen ökar rejält.
Har man tillgång till en duktig lyftcoach är det all idé och en ordentlig fördel att lära sina barn att träna för styrka, explosivitet och stabilitet och detta från ganska unga år, egentligen oavsett annan idrott eller inte…