Om man vet om att man har fel hela tiden så har man förmodligen bättre koll än de flesta.
Problemet med att ha fel hela tiden är flera:
det är fruktansvärt tråkigt att hela tiden ha fel
det skapar osäkerhet
det gör en försiktig
det gör en rädd
osv
MEN det gör också att man hela tiden söker nya lösningar, det gör att man tvingas tänka utanför ramarna, det gör att man ser annorlunda på saker, det gör en mer ödmjuk (det kan också göra en förbannad på de som tror de har rätt alltid men som oftast har fel…).
Vad innebär det då att jag/man har fel hela tiden?
Jo vi vet bara vad vi vet och vi vet bara så mycket som utveckling, forskning och erfarenhet visar just nu. Vi kan bara det vi kan vid just det här tillfället och att tro att just det är rätt är ganska förmätet och hyfsat orimligt.
För 150 år sedan var det fel att rida eftersom det är effektivare att köra bil, problemet var att bilen var inte uppfunnen…
För 100 år sedan var det fel att köra bil, eftersom bilen inte var tillräckligt effektiv rent energimässigt, den gick för sakta helt enkelt…
För 50 år sedan var det fel att köra bil eftersom bilen inte var tillräckligt säker…
Idag är det fel att köra bil för dess energisystem är inte tillräckligt bra…
Det är fel hela tiden!
Så hur blir det rätt?
Det blir inte rätt det blir bara mindre fel!
Det slog mig för för en tid sedan när jag hade fel igen(!?) att min karriär är lite som ”Sagan om pojken som inte ville gå i skolan” (kommer man inte ihåg ramsan så avslutas den med en lång harang om hunden på katten, katten på råttan, råttan på repet, repet på slaktaren, slaktaren på oxen osv) och så är väl egentligen all utveckling att det ena leder till det andra och utan det första så kommer inte de andra och utan det femte finns inte det sjätte etc.
Så att ha fel är det som driver utvecklingen framåt!
Så ska vi följa sagan så blir min saga att jag var en sent utvecklad 19-åring på 69kg som började ”gymma” som (gossar gör) för söka förändring och utveckling. Sagt och gjort utan någon som helst aning om vad jag skulle göra och utan internet att söka på så gick jag ner och drog lite i vad som fanns och kollade i smyg på hur de ”stora” killarna” gjorde. Och med mycket mat och en sen, men för ändamålet väl timad, pubertet så funkade det- från en lite smal gosse på 69kg (vägdes in första dagen i militären i maj samma år jag skulle fylla 19år) till en lite större gosse på 105kg några år senare. Jag hade något som fungerande och gjorde jag i flera år… tills det inte fungerade längre…
Den första jag hittade med lite trovärdighet då (inte lika övertygad idag) var Charles Poliquin, slaviskt följde vad han skrev och föreskrev, tills… inte det heller gav resultat som jag ville. Sedan följde test av ett otal olika träningsregimer med lika många spännande namn som MI40, P90X, PushPull, Wendler 5-3-1, 3 split/4 split/5 split, Spartan training, excentrisk överbelastning, PFT 7-7-7 och massor till.
Och det första som gav riktiga resultat var Starting Strength så då jobbade jag där under rätt lång tid med devisen styrka löser allt, jag tycker likadant idag men inte på samma sätt. Jag lärde mig de stora lyften in i minsta detalj. Och det funkade otroligt bra och väldigt länge men…
Sedan började jag se ändrade lyftmönster på både mig själv och mina klienter så då grävde jag ner mig i biomekanik och jobbade hårt för att optimera hur folk lyfte och kunde rida på den vågen ett tag men en del mönster hos en del människor gick ändå inte att lösa (en del av mina egna problem inräknat). Och sinom tid kom det letandet efter en lösning att leda till min MAT™️ (Muscle Activation Technique) utbildning. Den löste väldigt många av problemen jag och en del av mina klienter hade men inte alla…
Så nu jobbar jag med David Grey och hans insikter och tankar om hur kroppen ska och bör funka och hur problematik runt kroppen ska fixas. Och hur länge det kommer att funka får vi väl se än så länge ger det den utdelningen jag vill men jag vet också att närsomhelst kommer jag till vägs ände eller stöter på nya problem och kommer behöva söka nya svar någon annanstans!
Så om en del av det är att ha fel hela tiden så är andra delen att hela tiden söka nya svar!
Så skulle jag kunnat hoppa över något och finns där en effektivare och rakare väg?
Definitivt finns det en rakare och effektivare väg, jag hade önskat att jag hade någon i början som kunde väglett mig till vilka det stora och viktiga sakerna var dvs mest pang för pengarna. Samt var och på vad mitt fokus skulle legat och i vilken ordning.
Och NEJ absolut inte vara utan något, ALLTING jag har gjort och testat har lett till insikt och ökad kunskap- man kan inte ha en för stor verktygslåda!
Så i likhet med barnramsan så har det ena lett till det andra, vilket gör att oavsett vilken tränare, vilken atlet eller ”vanlig tränande person” som dyker upp eller jag ser så är jag genuint intresserad av vad och varför- inte så mycket för att härma eller för att jag tycker något är bra eller dåligt utan för att förstå och hitta logik i rörelse och prestation. Ju mer jag förstå desto mer förstår vad jag inte förstår.
Och då gör det inget att jag vet att mitt träningsprogram inte fungerar eftersom jag hela tiden kan utveckla det utifrån de svar jag får- det som är rätt idag kan vara fel imorgon!
Så tricket är kanske inte alls att ha fel hela tiden utan att faktiskt försöka lösa problem!
Vilket är ditt problem?
